15:e Mars
Låt: Little Trip to Heaven – Tom Waits Efter en natt på på Beijing airport så är man mysig nog att ställa till med besvär för de människor som sitter 3 meter bort från en. Minst sagt, vi var skitiga. Inte en dusch på 2 dygn och resa i ett ½ dygn samt kanske 2-3 timmars sömn i en 24/7 restaurang som heter Kenny Rogers Roastery. Klockan närmar sig 7. Vi går sakta neråt och finner den kassa där vi kan få våra biljetter. Flygplatsen börjar vakna till liv igen efter 10 timmars stängt. Vi kollar upp en kö som är ca. 4-5 människor lång. Den ser bra ut. Det står Tokyo på skärmen ovanför. “Nu börjar det bli verkligt”, var tanken. Vi kommer fram till disken där kvinnan står. Kvinnan som ska ge oss våra vingar till Tokyo. Självklart blir det problem med mitt pass. Det är ju ROSA! Anywho, vi får biljetterna och känner oss nöjda. Går igenom de sista passkontrollerna och sätter oss och väntar på att gaten ska öppna. Gaten öppnar, vi kliver in på planet och sätter oss på våra platser. 3½ timme kvar till Tokyo. Pirret börjar att sätta sig i magen. Vi tittar på varandra, skakar hand. Ett tyst konstaterande om att inget stoppar oss nu. Det skrangliga planet lyfter, drar iväg och vi är uppe på marschhöjd på mindre än 15 minuter. Nu börjar skräcken sätta in. Hittills så har det inte varit några problem med att flyga. Helt plötsligt så vänder allt till att infinna sig. Planet skakar i turbulensen. Försöker undvika att tänka på det genom att titta på japanen som sitter bredvid mig som sitter lugnt och läser sina tecken upp och ner i en nyhetstidning. Efter 3 timmars, halvt plågandes, så börjar molntäcket lätta. Vi ser kust. Planet skakar till igen, men ingen oro finns kvar i kroppen. Så här nära kan inget hända. Japanen bredvid mig sitter lika lugn fortfarande. Jag är lugnare än japanen. Planet går ner, ner och ner. Land öppnar sig bland molnen, golfbanor dyker upp mer än väntat. Bilarna är fortfarande inte mer än 1 centimeter jämfört med resten av landskapet. Helt plötsligt står vi på backen och skakar varandras händer igen. A job well done. “Wherkumm to Toh-kii Yooh, Eent-her nasjionall, Aeeh-poot. Narihta” // The Joker and The Thief