Eureka!

Precis som Archimedes så kom jag äntligen underfund med vad jag ville studera närmare. Det visade sig bli teoretisk fysik. Varför det just blev det är lite p.g.a att jag alltid funderat på om det skulle kunna gå att ändra saker och ting på den mest grundläggande nivån för att få ett modifierat objekt, som kanske till ytan ser likadant ut, men uppför sig annorlunda. Därför kan det vara bra att börja i den minsta skalan som, idag, finns; kvantfysik. Till min stora förvåning så lyckades jag faktiskt ta mig till Mölndals (ej att förväxla med Krokslätt, där jag bor) Bibliotek och låna två böcker om kvantfysik. Den ena, Den Moderna Fysikens revolutioner (John M. Charap, översättning: Manne Svensson) och den andra; Kvantvärldens Fenomen – Teori och Begrepp (Gunnar Ohlén). Den ena av Gunnar Ohlén visade sig vara lite svårsmält i och med att den innehåller mest de vetenskapliga formler avsedda för att räkna ut ekvationer. Den andra förklarade och beskrev de revolutioner som uppkommit ur 1900-talets forskning och teorier, vilket passade mig som handen i handsken. “Those who cannot remember the past are condemned to repeat it” – George Santayana. Citatet är passande för att jag har ingen lust att uppfinna hjulet igen (även om det kanske blir så ju längre i mina teorier jag kommer och ju mer sannolika de är). Tills nu så har jag endast sett toppen på isberget av de begrepp och fakta som faktiskt står i boken. Ändå har jag känt att genom rent logiskt tänkande så har allt känts rätt. På någon nivå så lyckas man faktiskt förstå vad, varför och hur. Till exempel lyckades jag förstå hur tyngdkraften verkar (på lekmannaspråk). En grov förklaring: Tänk dig att du har en gummiduk, som representerar Rummet, och att du sträcker ut den oändligt långt så att den är helt plan. Låt en glaskula representera en planet. När du rullar glaskulan över gummiduken så kommer den fortsätta rulla och rulla (vi bryr oss inte om friktionen som skapas av gummiduken). Tillsätt ett bowlingklot av valfri färg och form (helst rund) och låt den representera en mycket större planet. När du placerar bowlingklotet på duken ser du att duken buktar i relation till bowlingklotet. Bowlingklotet skapar alltså en krökning av Rummet. Nu när du rullar glaskulan en liten bit utanför bowlingklotet så ser man direkt att kulan avviker från rät linje och faller in i krökningen som bowlingklotet skapat i Rummet (gummiduken). På detta sätt så får man en simplifierad bild av hur tyngdkraften fungerar. Visst känns det lätt?