Efter en helg i Huvudstaden åker man tillbaka utvilad, solbränd och första-gångs-badad för i år. Alltid trevligt att spendera lite tid med kusinen och ta det lite lugnt emellanåt. I lördags gick vid upp redan vid 11-tiden och satte oss för att gassa i den tidiga morgonsolen, med en härlig kopp kaffe i näven och ett par slitna shorts kan dagen inte börja mycket bättre. Senare drar vi förbi Farsta för att plocka upp Kusins, pappas bil. Självklart ska vi planka oss in genom till tåget. En annan har ju inte blivit uppvuxen med bommar, kontrollanter som sitter i bås, så jag misslyckas kapitaltillskott. Där står jag som ett rådjur med strålkastarna i ögonen och undrar vad fasen jag ska ta mig till. Jag tittar på kvinnan i båset. Hon tittar tillbaka, precis som om hon tänker -“patetiska lilla pojk. Du är för dålig för att planka”. Och just så kändes det. I alla fall får vi kommit in till Farsta för hämta Henriks bil (hans pappa heter så) och kommer iväg för att göra ett litet stopp på glasbanken. 14 öl, 6 ryggbiffar och en potatissallad senare så är vi på väg tillbaka till min fasters lägenhet, där vi bor under helgen. En av Kusinens polare glider förbi och vi sticker och badar en sväng. Båda pojkarna har lite problem med att komma i vattnet medan jag redan vart i några minuter. Hem igen och nu börjar hungern göra sig påmind. En liten ölabit och El Maestro Del Barbeque Del Mundo fixar biffen så att säga. En hel del mat senare börjar den just också göra sig påmind varpå en till polare glider förbi. Vi sitter stilla och njuter av kvällssolen som sakta styr sin stilla kos mot andra sidan bergen, för att sedan ge njutning åt våra grannar på andra sidan Atlanten. Kvällen avslutas med en icke-utgång, lite film och flingor. 3 blir klockan och ögonlocken känns väga som en liten ponny var. Söndagen bjuder inte häller på större äventyr, livet börjar igen med en stilla kopp kaffe och en dagstidning. Lite senare så äter vi frukost och förbereder oss för att ta oss in till staden för att ta en bit mat och vinka av mig. Efter en fin liten biff och sallad så styr vi mot Centralen. Vi tar våra farväl och lovar att synas igen. Sitter nu på tåget på väg hem igen. Var Stockholm verkligen såhär fint sen sist? Kanske.